Ultraänka.

Denna gången är Zingo iväg och springer ett 48 timmars lopp på Bornholm. Han har enligt realtidsuppdateringen sprungit 22 mil. Det är 10 mil mer än hans tidigare rekord. Han hade ju satsat på 100 miles (16 mil) i april men fick bryta och ta den kortare distansen (75 miles, 12 mil) eftersom knät gick sönder. Denna gången håller knät men sist jag pratade med honom så lät han mycket mör.
.
Att han fysiskt inte kommer att vara något att räkna med nästkommande vecka det fattar ju vem som helst men hur blir man mentalt efter en sån här fysik utmattning? Det skulle nog nästan behövas någon typ av debriefing? Man går så totalt in i sig själv när man gör sådana här lopp har jag förstått. Får se hur han mår. Han kan ju vara euforisk eller fullständig deprimerad av utmattning. Det är ju inte bara den fysiska ansträngningen, det är ju även sömnbrist för de sover inte många minuter innan de ger sig ut i spåren igen.
.
Det intressant i kråksången är att även jag har ändrat mina gränser. Kommer ihåg första gången han skulle springa en mara. Jag var onekligen rätt orolig. Skulle han klara det, skulle han ta ut sig, skulle han skada sig. Nu spinger han ju nästan de distanserna hemma som träning och för att det är roligt. När han skulle springa GAX var jag mest orolig för att det skulle vara mörkt och att han skulle springa själv. Då sprang de ju från A till B. Så de sprang ju mycket själva då. I Täby Extreme challange (TEC) i april var jag också orolig men jag började inse att han fixar detta och där sprang de ju en kort sträcka runt flera varv så de mötte ju varandra oftare. Att han bröt var för mig positivt. Då har jag sett att han faktiskt lyssnar på sin kropp och handlar därefter även om det är ett för honom viktigt lopp. Men nu har han ju som sagt DUBBLAT sitt längdrekort......Inte utan att jag faktiskt biter på lite naglar och undrar hur hans kropp och psyke kommer att må.
.
Själv tog jag en morgonrunda idag och höll ett för mig imponerande tempo faktiskt. Det kändes som om jag sprang jättelångsamt men det visade sig att det var det fortaste jag sprungit på den korta runda, 6.14 tempo!!
Tog bara 3 km rundan så jag skulle hinna lämna barnen på fritids och åka till jobbet i tid ;-)
.
.
.
.
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0