Zingorina

.

Två dagar tillbringad alltså hela personallaget ute buskarna i Höör. Närmare bestämt på Backagården. Det var en mysig konferensgård och det hela liknade rätt mycket en folkhögskola. Vi var där redan förra året så jag visste att löparvägarna fanns. Ni skall veta att det tog emot något enormt att inte packa ner utrustningen. Men har man smällt till med en halvmara och fyra av tio tår gnäller, så är det lika bra att låta kläderna stanna hemma. :-(

.

Jag hade någon slags löpareufori hela måndagen och svor och tackade om vartannat det faktum att jag hade lämnat kläderna hemma. Jag småhoppade och skuttade runt på våra pauser. Hade kläderna varit med hade jag gett mig ut. Det hade kunnat ta en ände med förskräckelse, eller varit alldeles alldeles underbart ;-)

.

Kan man inte roa sig med löparrundor så får man roa sig på annat sätt. Jag och Anna kamperade inne på mitt rum i väntan på mat. Sysslolösa var vi inte och brist på samtalsämnen har vi ALDRIG!!! En av datorerna fick vi igång så vi kunde sända små hjälplösa meddelande till omvärlden där ute.

.

.

Sedan var det middag och tipsrunda på kvällen. Tipsrundan var frågor om alla i arbetslaget. Alla hade fått lämna in en sak om sig själva som de trodde att ingen visste och som de inte hade något emot att dela med sig av. Det blev många skratt när vi försökte lista ut vem som gjort vad i sin ungdom och även senare.

.

Några hade liftat halva Europa runt, en annan hade sett sjöodjuret i Lock Ness och någon smet alltid från städningen på lekis. Själv gick jag av på mitten under min scendebut ;-)

.

För löpning kunde jag ju inte skriva om. Det vet ju alla vid det här laget. Anna hade skvallrat för en del att jag sprungit halvmara så några grattis fick jag faktiskt. Kul!!!! Fast någon undrade först varför det var så stort stohej ang en halvmil, tills hon fattade att det var en halvMARA ;-) ;-)

.

.

.

.

.