JAG FIXADE DET!!!!!!!!!

Sedan Midnattsloppet 28 augusti förra året, eller snarare träningen inför midnattsloppet, så har mitt mål varit "Milen-under-timmen" Jag har arbetat olika hårt för detta mål. Inför Midnattsloppet hade jag ett träningsschema på 20 veckor som jag följde. Det gick som det gick. Alltså inte!
.
Direkt efter midnattsloppet gav jag upp drömmen om "Milen-under-timmen" men fortsatte ju att träna. Lyckades ju dessutom göra en halvmara med en rätt hyfsat tid. Hösten och vinterns träning har varit mer viktminskningsbaserade och varit mer styrka. Men jag har haft ruskigt kul under tiden. Tidigt i våras bestämde jag mig för att skaffa en PT. MalmöMilen hade slagit upp portarna för anmälningar så jag hade ju anmält mig, och Zingo. Nu skulle det fokuseras.
.
Mina vedermödor under våren med PT träning har ni läst om. Men igår stod jag alltså på startlinjen.
.
Jag har känt under veckan som varit, med tanke på alla löprundor med PB efter PB "Att det här fixar jag" Tävlingsnerverna och stressen satte in på väg till Malmö. Maken som körde bilen ;-) var nog det dummaste nöttat som fanns och allt var bara mycket irriterande ;-) Magen värkte och klumpen i den växte. Men väl på plats så var maken inte så dum ändå och klumpen började så smått försvinna.
.
Vi mötte upp Anna och Mårten och levererade Linus till Anna. Jag Zingo och Mårten värmde upp. Alla på sitt vis. Jag och Mårten var med på den gemensamma uppvärmningen. Zingo stod och softade under ett träd och sprang sedan några steg fram och tillbaka på grusplanen.
.
.
Redo för start ställde vi oss i fållan. Valde att ställa mig mellan "måltid 50 min"-skylten och "måltid 60 min"-skylten. Starten gick och vi luffsade iväg. Efter 500 meter kollar jag på klockan om jag har rätt hastighet. Den var inställd på något helt annat hoppades jag för i rutan där det skulle stå 5:55 stod nu 10,1..... Ändelserna är så små att det inte går at se medans man springer. Jag blir knäpp efter en km och inser att jag kan ju inte hålla ett 10 minuter/km tempo. så jag bestämmer mig för att bara ha pulsen framme på klockan.
.
Jag matar på och håller stenkoll på pulsen. Den steg snabbt och jag var lite orolig i början för att den skulle ha stigit för fort men efter 2 km känner jag att jag har hittat ett tempo som jag kan mata på i. Jag tänker inte så mycket utan jag matar på. Filosoferar lite på vad det är med klockan och hoppas på att iallfall sluttiden skall stämma. Funderar på om den har råkat bli inställd på miles eller nått. Men släpper mina funderingar när jag inser vid 5 km att jag sprungit under halvtimmen och jag får "målvittring". Första vätskekontrollen vid 4 km sprang jag igenom men lyckades få i mig två klunkar vatten. Andra kontrollen tänkte jag att jag kör på ett vinnande koncept, grabbar åt mig en mugg och klämmer ihop den som jag lärt mig och börjar dricka. Första klunken hamnar i fel strupe och jag får hosta. Stannar till och går några steg sammtidigt som jag försöker få i mig lite vatten till. Lyckas på nått jäkla vänster hälla för fort så jag får upp vatten i näsan och får alltså en kallsup. :-O Hostar till och snörvlar. Plötsligt knyter sig halsen och jag får ta i för att få i mig luft. Det visslar till och jag hinner tänka "Helvete-där-sket-det-sig". Bricanylen hade jag i bakfikan men jag behövde inte ta upp den för andningen stabiliserade sig efter ett andetag och jag snöt ut vattnet ur näsan och kunde fortsätta. Det känndes lite läskigt med andningen när jag andandes genom näsan de nästföljande 30-40 meterna men när jag frustat ut vattnet ordentligt så kom andningen i takt igen och jag fortsatte mata på. Jag hade några sekunder tillgodo vid varje markering och det sporrade mig oehört.
.
Jag körde huvudräkning och räknade ut vad klockan skulle stå på vid de olika km:markeringarna. Jag matade på och kände mig aldrig trött och sliten, förutom en mycket kort period vad 7,5 km. Vid 9km:markeringen blir jag omsprungen av en kille som jonglerar samtidigt. Vid vad jag trodde var 9,1 km tittar jag till på klockan och inser att fan-detta-kommer-inte-funka. Jag trodde jag hade nästan en hel km kvar. Springer runt korsningen och ser målfållan. Så lång spurt har jag aldrig gjort förut och faktiskt orkat hela vägen fram. Dessutom hann jag passera massor av folk på vägen fram!!!
.
Jag sprang in på 59:07!!!!!!!!!!
.

.

Kommentarer
Postat av: Anna R

Är så OTROLIGT STOLT över dig! Du har kämpat och nu ger det resultat!!! STORT GRATTIS!!!!!!!!! <3

2011-06-19 @ 14:01:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0