Zingorina

.

Efter lite dividerande bestämmer vi oss för bilen. Lägger fram alla träningskläderna dagen innan och packar ner min Bricanyl. Lundaloppet sprang jag ju på lånad luft. Fick ju puffa både innan och under. Inte utan att jag var lite nervös inför hur detta skulle gå.

.

.

Bestämde mig för att försöka springa så länge som möjligt utan att använda den. Det fick bära eller brista.

.

Grötfrukost intogs i ottan. Jag hade t.o.m hittat specialmjölk. Inte för att jag kommer handla den mjölken i fortsättningen men lite kul var det att ladda med proteinberikad mjölk. Kändes som om man viste vad man gjorde liksom ;-)

.

.

Mårten hämtades, barnen lämpades av i Landskrona och vi var på väg. Kändes rätt overkligt men samtidigt väldigt självklart. Nu skulle det springas!!!

.

.

Jag laddade i bilen på väg upp. Både med sömn och en rejäl fika. Daimstrut och kanelbulle. Inte varje dag i en vetamjöl och sockerfris tjejs liv :-D Men idag var jag värd det. Visste ju att sockret springer jag av mig och vetemjölets effekter på magen jämnas ut av löparansträngningens effekter "So to speak" ;-)

.

Så var det då dax för Loppet med stort L.

.

Står tidigt i startfållan. Gör några halvhjärtade ansträngningar till  uppvärmning. Står sedan och väääääntar.

.

.

Tror att jag under den timmen i startfållan hade alla möjliga och omöjliga symtomer på olika sjukdommar och tillstånd. Löparknä, migrän, en släng av ebola också tror jag. Det enda jag faktiskt inte var, var kissinödig!!!! De ni ;-)

.

Så gick då starten. Massor med folk och ingen chans att rusa. Vilket för mig var bra eftersom jag har en tendens att dra på lite för mycket i start. Jag tuffar på. Säldammsbacken i Slottskogen hörde jag en del om förra året. Redan där skulle visst några ha kroknat. Kommer den inte snart tänkte jag och sedan var jag ute ur Slottskogen. Hoppsansan... Tuffar på och livet leker. Lite känningar i knät men inte mer än att jag luffsar vidare.

.

Vid 4 km tittar jag upp och får syn på BRON. Alltså Älvsborgsbron. Den är höööööög. Coooolt dit upp skall jag :-D. Stigningen börjar vid 4.5 ungefär och jag tuffar på. Har koll på pulsen och ser till att jag inte stiger över 172 som jag bestämt. Det går inte fort men jag springer iallafall...... Där står ett musikband och spelar och stämningen är på topp. Svänger runt ett hörn och ser backen upp. Musiken når inte runt husknuten och det ända jag hör är trampet av fötter som matar uppåt uppåt. Magiskt!

.

Så var jag, 1 km senare, uppe på toppen! Då var det värsta gjort intalar jag mig själv. Så här långt är livet fortfarande på topp. Börjar känna av knät i den branta nerförbacken dock men det är under kontroll. Utan att jag vet vad som hände så är jag förbi 6 km skylten. Känner mig pigg och tuffar på i sakta mak. Dricker vatten vid alla vätskestationer. Går några steg så jag verkligen får i mig något.

.

Vid 7 km börjar fötterna kännas sega, vad är nu detta? Hahaha! Det är skorna som klibbar fast i all sprotdryck som serverats i vätskestationen. Några hundra meter till så är känslan borta ;-)

.

Jag tuffar på. Ute på Lindholmen är det bara att mata på men blicken i marken. Många trottoarkanter och annat att se upp med.

.

Så var det dax för andra backen. Samma strategi där.... mata på i sakta mak. Inte för hög puls. Så hade jag forserat den med utan problem. Men nu börjar jag känna mig seg i benen. Flåset är det inga somhelst problem med. Men kommer inte den däringa jävla Avenyn snart? Jo där kom den. Den var segare än de andra två backarna, men efter matande så ser jag statyn, rundar den, får min svamp och torkar av mig lite. Det fläktar på lite och jag blir lite kall om armarna i skuggan. Efter att ha torkat mig blöt med svampen. Nu är det nerför en bit och jag matar på.

.

Från Avenyn och sista biten in i mål var det kämpigt för benen. Kände att om jag stannar och går nu kommer benen inte igång igen. Jag tuffar på. Matar, matar, matar.......Flåset är det inga problem med och jag andas normalt.

.

Så kommer sista liiiilla branten innan stadion. Nu jäklar har jag gjort det. Jag spurtar inte in i mål. Ser att det inte är lönt rent tidsmässigt. Jag klarar ändå inte mitt första mål (2:06:00) som jag satte innan sjukorna slog till, eller mitt andra reviderade (2:20:00), och har gott om tid till mitt "Klarar jag inte det så lägger jag av mål (2:30:00)" Så jag matar på och tar mig i mål på....

.

.

.

Får medalj, banan och kexchoklad. Gluffsar i mig dem och ler från öra till öra. Nu blir det duschen och sedan hem. Duschen ja. :-O Damernas omklädningsrum var, tja, spartanskt ;-) hörde herrarnas inte var mycket bättre. Damernas var i ishallen. En tunn filtmatta utrullad över isen. 10 minuters kö iklädd endst handduk I ISHALLEN. Duscharna var en temperatur och det var inte varmt ;-). Duscharna var monterade på en träplanka och uppställda i ismaskinshallen, så det var betonggolv och sedan grön pressening runt det ;-) Handukarna fick hängas i presseningsnörena.... men nåja man blev ren. Frös så jag skakade när jag sedan klädde på mig mina kläder som jag så praktiskt lagt ut utanför väskan - PÅ ISEN....(Visserligen med en tunn filt mellan is och kläder men de var kalla)

.

Sedan åkte vi hemåt..........