Zingorina

.

Under dagens träning satte jag alla mina teorier på hårdtestning och det resulterade i ett läkarbesök på kvällen. Nu är jag under utredning för ansträngingsastma och skall andas i en liten mojäng vid varje träningspass. Det bästa dock är att jag är ORDINERAD hårdträning under veckan som kommer. Läkares ordinationer måsta ju så klart följas.

.

Det som hände idag är att jag sprang på löpbandet i lugna 30 minuter. Höll en bra pulsnivå och allt flöt på. PT-Christoffer hejjade på och kom som vanligt med glada tillrop! Varmt som i en gravkammare var det dock men det gick an. Plötsligt nääästan som en blixt från klar himmel, men bara nästan, så känner jag att det börjar väsa i luftrören och andningen blir betydligt mer ansträngd. Jag pekar på halsen och han hör hur jag låter och sänker farten på bandet. Det hjälper inte denna gången utan jag får kliva av. De gånger detta har hänt tidigare så har det hjälpt att bara stanna till och gått en bit. Det fungerar inte idag. Det väser vidare och jag kan få fram något enstaka ord. Jag uppskattar att det tar en bit runt 30 sekunder innan jag känner att jag har kontroll på andningen igen. Man hinner tänka en bra bit på de 30 sekunderna. Det var aldrig så att jag kände att jag inte fick luft men det var ruskigt obehagligt ändå.

.

Jag pausar i någon minut och pulsen går ner till en hög mellan-intervaller-puls. Sedan försöker jag lite till men efter ytterliggare 6-7 minuter i ett ännu lugnare tempo så kommer det en attak till. Jag kliver av i ett tidigare skede denna gången dock.... Svärandes!

.

Jag har upplevt detta vid ett par pass tidigare under året som gått men inte så här kraftigt. Då har det räckt att pausa en liten stund och sedan har det varit ok.

.

Så nu, som sagt, hårdträning i en vecka. Först som vanligt men med andningstester och sedan några pass med Bricanyl. Skam den som ger sig......

.

Men sedan kan det väl räcka eller har denna gamla kropp fler överrasknigar på lager. En halvtaskig korsrygg, 2 löparknä och en skadad svanskota. Trodde det var nock där men tydligen inte!

.

.

.

.