Intressantaste löp-passet någonsin

Vi började i sakta mak, Anna och jag. Ut mot Ladugårdsmarken. Varmt var det och vi bestämde att vi skulle ta ett mycket långsamt pass så vi hann avhandla mycket snack. Vi började precis få upp flåset då mullret som legat i bakgrunden började öka något lite i intensitet. Inget att bry sig om tyckte vi och fortsatte....tjong.....där slog blixten ner i horisonten rakt vid sidan om oss. En bra bit bort dock men lite olustigt blev det eftersom vi sprang rätt högt upp och med öppna fält på bägge sidorna. Vi bestämde oss för att öka på takten lite så vi skulle hinna bort till husen innan det eskalerade.
.
Vi kom bort till 90 graders böjen på vägen, fortfarande bara öppna fält bredvid oss, och insåg att blixtarna, som bara intensifierades i antal hade "följt" oss på vägen och om vi svängde med vägen så skulle vi springa rätt in i dem. Efter ett snabbt övervägande valde vi att vända. Värmen var fortfarande tryckande och tempot var inte det snabbaste. Vi fortsatte så i lugn mak och tog helt enkelt en annan runda än den vi tänkt oss.
.
Under motorvägen och ut mot Östra Torn istället. När vi passerade gamla vandrarhemmet började de första dropparna komma. Härligt med lite svalka tyckte vi det var ju inte så många.........
.
Det tog nog dryga minuten sedan öppnade sig himmelen och vi blev sjöblöta. Svalkade och uppiggade så ökade vi på tempot en aning. Vi sprang i ösregnet och det var riktigt härligt. Skuttade som små kalvar på grönbete och jag hoppade dessutom i en del vattenpölar också. Bara för att jag kunde :-D Vi bestämde oss att vi trots allt orkar hela längden som vi bestämt oss för från början. Vi mötte några på vägen som log åt oss från öra till öra. Faktiskt ett par löpare också. De såg lika glada och lyckliga ut som oss. Det kippade dessutom i skorna eftersom de var fulla med vatten.
.
Mullret började avta och regnet likaså. Vid 6,5 km lämnade jag Anna som skulle ta raka vägen hem. Jag hann inte många hundra meter innan skyfallet var tillbaka. Denna gången med rejäl åska i släptåg. Det fullständigt hällde ner och small så det ringde i öronen och blixtarna ven. Underbart att springa!!!!!!
.
Jag dröp av vatten och eftersom jag ökat på takten så blev det ju lite mer ansträngd andning också. Detta resulterade faktiskt i, tro det eller ej, ett par kallsupar. Allt vatten rann ju längst med nästippen och när jag andades in häftigt genom näsan så kom ju även de vattendropparna med som hängde på lilla tippen. Mycket intressant upplevelse må jag säga.
.
Sprang in på en snittid på 6:55 per km, ett perfekt prattempo. Då skall vi ha i åtanke att vi stannade även för flugor som hamnat i ögat på Anna och även en stunds begrundan över fortsätta eller vända? Och bara allmänt beskådande av naturens krafter.
.
.
.
.
.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det har är det absolut bästa och roligaste träningspass vi har haft! Mer sådant!!!!!!!!!!!! :-D :-D :-D

2010-07-11 @ 23:20:58
Postat av: Anonym

Vilket äventyr. Du kunde ju ha drunknat.

Var rädd om dig.

Kram Farmor

2010-07-12 @ 07:22:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0