Zingorina

Valde att bli avsläpt 5 km innan vi var framme. Tog mig de km:erna till fots i ett mycket behagligt tempo....

.

Väl framme så bytte jag snabbt om till bikini, innan jag ångrade mig så sprang jag ut. Det var KALLT. Men när jag väl doppat mig och fått tillbaka andan så låg jag i en stund. Då var det riktigt gott faktiskt!.

.

Eftersom rundan på kvällen på väg dit var ett infall så steg jag upp som planerat och tog mig en morgonrunda.

.

Det var värt det. Stelheten i benen och tröttheten var som bortblåst efter 1 km...... Regnvåta vägar, solen som skiner, smultron i väggrenen och kossor som råmar. Kan bli en vana på sommaren!

.

Sedan var det midsommarfirande enligt tradition. sillar, nubbar och gubbar! Allt i en salig blandning.

.

De som inte ville dansa kring stången blev släpade runt den.......

.

Åh en slank hon hiiiiit, åh en slank hon diiiiiit......

.

.

.

.

.

.

.

Så nu skulle det firas!!!!!! Pastakalas skulle vi ju haft ändå hade vi planerat men nu la vi till lite champane i leken också.

.

Anna och Mårten tog med sig en flaska "champange", Mikael kom med en hel hink blommor och Zingo lagade god pasta.

.

Vi äger alldeles för få champangeglas. De måste vi ju råda bot på till nästa PBfest.

.

Fast det kanske inte behövs?

.

Ett gigantiskt fång blommor!

.

Vi vet att man eg skall pastaladda FÖRE tävlingar. Men denna pastan är god även efteråt!

.

Sedan blev det snack och fnitter tills smågrabbarna däckade.

.

.

.

Direkt efter midnattsloppet gav jag upp drömmen om "Milen-under-timmen" men fortsatte ju att träna. Lyckades ju dessutom göra en halvmara med en rätt hyfsat tid. Hösten och vinterns träning har varit mer viktminskningsbaserade och varit mer styrka. Men jag har haft ruskigt kul under tiden. Tidigt i våras bestämde jag mig för att skaffa en PT. MalmöMilen hade slagit upp portarna för anmälningar så jag hade ju anmält mig, och Zingo. Nu skulle det fokuseras.

.

Mina vedermödor under våren med PT träning har ni läst om. Men igår stod jag alltså på startlinjen.

.

Jag har känt under veckan som varit, med tanke på alla löprundor med PB efter PB "Att det här fixar jag" Tävlingsnerverna och stressen satte in på väg till Malmö. Maken som körde bilen ;-) var nog det dummaste nöttat som fanns och allt var bara mycket irriterande ;-) Magen värkte och klumpen i den växte. Men väl på plats så var maken inte så dum ändå och klumpen började så smått försvinna.

.

Vi mötte upp Anna och Mårten och levererade Linus till Anna. Jag Zingo och Mårten värmde upp. Alla på sitt vis. Jag och Mårten var med på den gemensamma uppvärmningen. Zingo stod och softade under ett träd och sprang sedan några steg fram och tillbaka på grusplanen.

.

.

Redo för start ställde vi oss i fållan. Valde att ställa mig mellan "måltid 50 min"-skylten och "måltid 60 min"-skylten. Starten gick och vi luffsade iväg. Efter 500 meter kollar jag på klockan om jag har rätt hastighet. Den var inställd på något helt annat hoppades jag för i rutan där det skulle stå 5:55 stod nu 10,1..... Ändelserna är så små att det inte går at se medans man springer. Jag blir knäpp efter en km och inser att jag kan ju inte hålla ett 10 minuter/km tempo. så jag bestämmer mig för att bara ha pulsen framme på klockan.

.

Jag matar på och håller stenkoll på pulsen. Den steg snabbt och jag var lite orolig i början för att den skulle ha stigit för fort men efter 2 km känner jag att jag har hittat ett tempo som jag kan mata på i. Jag tänker inte så mycket utan jag matar på. Filosoferar lite på vad det är med klockan och hoppas på att iallfall sluttiden skall stämma. Funderar på om den har råkat bli inställd på miles eller nått. Men släpper mina funderingar när jag inser vid 5 km att jag sprungit under halvtimmen och jag får "målvittring". Första vätskekontrollen vid 4 km sprang jag igenom men lyckades få i mig två klunkar vatten. Andra kontrollen tänkte jag att jag kör på ett vinnande koncept, grabbar åt mig en mugg och klämmer ihop den som jag lärt mig och börjar dricka. Första klunken hamnar i fel strupe och jag får hosta. Stannar till och går några steg sammtidigt som jag försöker få i mig lite vatten till. Lyckas på nått jäkla vänster hälla för fort så jag får upp vatten i näsan och får alltså en kallsup. :-O Hostar till och snörvlar. Plötsligt knyter sig halsen och jag får ta i för att få i mig luft. Det visslar till och jag hinner tänka "Helvete-där-sket-det-sig". Bricanylen hade jag i bakfikan men jag behövde inte ta upp den för andningen stabiliserade sig efter ett andetag och jag snöt ut vattnet ur näsan och kunde fortsätta. Det känndes lite läskigt med andningen när jag andandes genom näsan de nästföljande 30-40 meterna men när jag frustat ut vattnet ordentligt så kom andningen i takt igen och jag fortsatte mata på. Jag hade några sekunder tillgodo vid varje markering och det sporrade mig oehört.

.

Jag körde huvudräkning och räknade ut vad klockan skulle stå på vid de olika km:markeringarna. Jag matade på och kände mig aldrig trött och sliten, förutom en mycket kort period vad 7,5 km. Vid 9km:markeringen blir jag omsprungen av en kille som jonglerar samtidigt. Vid vad jag trodde var 9,1 km tittar jag till på klockan och inser att fan-detta-kommer-inte-funka. Jag trodde jag hade nästan en hel km kvar. Springer runt korsningen och ser målfållan. Så lång spurt har jag aldrig gjort förut och faktiskt orkat hela vägen fram. Dessutom hann jag passera massor av folk på vägen fram!!!

.

.

.

Jag, Anna och Mikael började dagen redan kl 9 med bilfärd mot Bokskogen. Ingen sovmorgon här inte. Sedan väntade vi och väntade och kl 10 insåg vi att vi nog satt vid fel parkering.....

.

Anna

.

Mikael och Jag

.

När vi sedan hittade gänget så bar det av mot Naturskolans lokaler. Där fick vi låsa in våra saker och sedan var det direkt ut i spåret. 2 km lugn jogg runt som uppvärmning. Sedan blev det 3 olika grupper som rände runt i skogen. Jag är inget stort fan av backar så jag fick hänga på sista gruppen. Dessutom har jag ju tränat hårt i tre dagar nu med tanke på att testa om jag ju har astma. Eller tja tränat hårt för mig då alltså ;-)

.

När uppvärmingen var klar var det dax för intervaller. 500 meters intervaller med 1 minuts vila mellan första och andra samt tredje och fjärde. Mellan andra och tredje samt efter fjärde var det styrkestationer. Det var allt från armhävingar, dips och plankan till rygglyft, ankgång och utfallssteg.

.

Jag tog mig runt ett varv. Anna hamnade naturligtvis i den lite snabbare gruppen så hon tuffade på ett varv till men råkade skada foten  i sista varvet. Så hon fick åka snålskjuts på Mikaels rygg sista biten. Jag skulle hjälpa "halta Lotta" till toaletten men det tog så lång tid så jag lyfte sonika upp henne och bar henne dit. Så lite nytta har all träning gjort!!!! Och kom nu inte och säg att "Men hon är ju så liten" Låt mig glädjas åt att jag kan lyfta en annan vuxen människa, åtminstonde ett tag ;-)

.

Efter rundan så var det lunch. Sara, som också var ansvarig för att ha fixat denna roliga dag, hade fixat pastasallad och vi åt med mycket god aptit.

.

.

Efter lunch och lite gottande i solen var det daxs för en föreläsning. Jimmy Palm från Naprapatlabbet i Malmö.

.

Anna fick statuera levande exemel på hur man skulle göra om olyckan var framme. Jimmy slängde upp henne på axeln och bar fram henne till bänken.

.

.

Vi lyssnade andäktigt och fick mycket matnyttiga tips på hur vi skulle träna. Har du möjligheten att lyssna på honom någongång, ta den! Mycket kunnig och man kände att han verkligen vet vad han pratar om.

.

Eftersom Anna hade stukad fot så följde inte vi med på distanspasset på eftermiddagen. Fika är bästa botemedlet mot stukade fötter!!!!

.

.

.

Sedan bar det hemmåt i en mycket varm bil. Nöjd med dagens insats!

.

.

.

.

.

.

.

.

Under dagens träning satte jag alla mina teorier på hårdtestning och det resulterade i ett läkarbesök på kvällen. Nu är jag under utredning för ansträngingsastma och skall andas i en liten mojäng vid varje träningspass. Det bästa dock är att jag är ORDINERAD hårdträning under veckan som kommer. Läkares ordinationer måsta ju så klart följas.

.

Det som hände idag är att jag sprang på löpbandet i lugna 30 minuter. Höll en bra pulsnivå och allt flöt på. PT-Christoffer hejjade på och kom som vanligt med glada tillrop! Varmt som i en gravkammare var det dock men det gick an. Plötsligt nääästan som en blixt från klar himmel, men bara nästan, så känner jag att det börjar väsa i luftrören och andningen blir betydligt mer ansträngd. Jag pekar på halsen och han hör hur jag låter och sänker farten på bandet. Det hjälper inte denna gången utan jag får kliva av. De gånger detta har hänt tidigare så har det hjälpt att bara stanna till och gått en bit. Det fungerar inte idag. Det väser vidare och jag kan få fram något enstaka ord. Jag uppskattar att det tar en bit runt 30 sekunder innan jag känner att jag har kontroll på andningen igen. Man hinner tänka en bra bit på de 30 sekunderna. Det var aldrig så att jag kände att jag inte fick luft men det var ruskigt obehagligt ändå.

.

Jag pausar i någon minut och pulsen går ner till en hög mellan-intervaller-puls. Sedan försöker jag lite till men efter ytterliggare 6-7 minuter i ett ännu lugnare tempo så kommer det en attak till. Jag kliver av i ett tidigare skede denna gången dock.... Svärandes!

.

Jag har upplevt detta vid ett par pass tidigare under året som gått men inte så här kraftigt. Då har det räckt att pausa en liten stund och sedan har det varit ok.

.

Så nu, som sagt, hårdträning i en vecka. Först som vanligt men med andningstester och sedan några pass med Bricanyl. Skam den som ger sig......

.

Men sedan kan det väl räcka eller har denna gamla kropp fler överrasknigar på lager. En halvtaskig korsrygg, 2 löparknä och en skadad svanskota. Trodde det var nock där men tydligen inte!

.

.

.

.

.

Vad hände med min lille pojk? Han växer om mig!!!!

.

.

.

.

.

Onsdagens löptur skulle bli en lite längre lugn tur i Skrylle med Anna. Vi fick med oss Mikael också. Han har precis kommit igång med löpning igen, efter att jag och Anna tjatat löpning med honom ett tag. HEHE! Så vi drog istället runt honom på 5:an. Trots att jag eg var mentalt inställd på 7,5 km så insåg jag i mål att 5 km räckte gott och väl. Jag var sliten kände jag. Öppnar ju på onsdagar så jag var ju tidigt på jobbet och sedan varit ute i blåst och sol hela dagen sliter på orken. Jag märker att jag gör bättre ifrån mig de dagar jag har varit ledig under dagen och bara tagit det lugnt. Det bådar ju gott inför MalmöMilen dock, eftersom det är en lördag ;-)

.

Veckans andra löparpass, igår, blev intervaller. Min PT-Christoffer släpade med mig bort till backarna. Han hade sprungit sin första Stockholm Marathon under helgen så jag kände att jag inte riktigt kunde gnälla på stumma ben. :-O Det blev tvåminuters intervaller i 85% av maxpuls...... 8 intervaller. Det kändes segt och jag tog de flesa på ren vilja skulle jag gissa.

.

Varför går det så segt just nu för?

.

Så idag blir det en vilodag och sedan är det på det igen. Jag vill ha in ett distanspass till denna veckan. Det får bli imorgon. Sedan vill jag inte missa sista Patriciapasset som sagt. Så det får bli en bonus, för annars är det löpning som gäller nu fram till den 18:e!!!!

.

.

.

.

.