Sommar, sommar, sommar!
Har aldrig varit någon större beundrare av sandstränder. De som låg brevid oss idag undrade varför man inte kan asfaltera alla sandstränder, jag undrar det också! Men sakta och säkert har Zingo fått över mig till sin sida. Jag klarar inga långa stunder och jag gnäller fortfarande över all sand man drar med hem MEN jag börjar faktiskt uppskatta stundena på stranden faktiskt!
.
En solstol hjälper till att få mig BORT från sanden, så den måste med. Även om vi så bara skall till stranden en kort stund!
.
Barnen har ärvt mitt ointresse för att ÅKA till stranden så vi får alltid ha en rejäl konflikt innan vi kommer iväg. Väl där får vi dra i dem när vi skall hem....
.
Men får jag bara ha med min egna lilla badpojke så åker jag till vilken strand som helst. HAN ÄR MIN, BARA MIN!!!!!! <3
.
.
.
.
.
Kommentarer
Trackback
